en sen berättelse jag vet, men bättre sen en aldrig eller? fick förfrågan om jag kunnde skriva den, och självklart kan jag det. 

vet faktiskt inte vart jag ska börja eftersom det var ett tag sedan och det är svårt att komma ihåg, men det hela började på en söndag, hade lite små ont i ryggen och magen. tänkte inte så mycket på det, bebisen hade lurat mig flera gånger tidigare. ante skulle på bandy,vi var lite fundersamma om han verkligen skulle kunna åka på det eftersom det kanske var på gång. men han åkte iväg och jag stannade hos mamma och pappa.

sedan fick jag för mig att gå på tolatten och kissa, var inte så speciellt kissnödig men gjorde det iaf. vart brydd för det slutade aldrig rinna, tog ett tag innan jag fattade att det verkligen var vattnet som gick, fick panik ropade på mamma och sa att jag trodde att vattnet gick, mamma fick panik och sa, - det tror jag ochså!

skyndade mig och ringa till ante, men inget svar! så bad mattias åka ner på bandyn och säga att vattnet hade gått, men när mattias kom till plats så hade ante fart och tanka om det skulle vara så att vi var tvungen att åka in. till slut så hittade dom rätt på varandra. ante for hem och packa det sista medans jag var kvar hemma hos mamma och pappa. runt klockan 21 var vi framme på sjukhuset. vi skrivdes in, sen fick jag ligga på ett rum och kolla hur höga värkarna var. sedan förflyttades vi in på bb och fick ett rum. vi gick runt lite så det skulle starata på riktigt men inget speciellt hände. runt klockan 03.00 kom mina värkar, jag trodde jag skulle dö, tyckte det gjorde så ont. men jag visste det skulle bli värre. fick sätta mig i duschen så ante kunnde ducha mig på ryggen och jag hade en annan slang på magen haha tyckte det inte hjälpte, så fick lägga mig i ett bad i stället. tyckte fortfarande att det gjorde ont men endås var det skönt att ligga i ett bad.

klockan 06.00 fick vi förflytta oss in på förlossningsrummet,värkarna vart bara värre och värre! ville verkligen ha ryggmärgsbedövning men dom tyckte jag skulle vänta lite eftersom jag inte var öppen 4 centimeter. klockan 9 gick ante och hämtade frukost och då fick jag äntligen bedövning, alla värkar bara försvann, det känndes som jag kom till himmelriket. hade till och med skickat det till min mamma haha.

klockan 17.00 kom mina krystväkar

klockan 17:25 kommer världens sötaste lilla flicka upp på min mage, alldeles för bra för att vara sann. nu hade vi äntligen blivit föräldrar.

sedan fick ante klippa navelstängen, sen fick jag ge julia mat för första gången, efter ett litet tag kom dom in med fika och sen fick jag duscha

sen flyttades vi över på BB.

en lång historia i korta ord, skulle jag skriva upp exat allt som hände mellan timmarna så skulle ni inte orka läsa allt. en lång förlossning men det var helt klart värt ALLT! vad skulle vi gjort utan julia? hon är det bästa som finns:)